THE RESONANT BODY
Psychodrama and sociodrama as an experimental artistic strategy

(For english, please scroll down...)

Genom psykedelisk konst i allmänhet och den brasilianska konstnären Lygia Clarks senare arbeten i synnerhet, har jag fått upp ögonen för något som påminner om ”psykodramatiska processer” inom konsten. Psykodrama är en gruppterapimetod utvecklad av J.L. Moreno, vars tillvägagångssätt jag tycker har mycket gemensamt med vissa konstnärliga strategier relevanta idag. Min tanke med KU-projektet THE RESONANT BODY är att kombinera teoretiskt och praktiskt efterforskande av psykodramats relevans som konstnärlig strategi, genom att göra mitt KU-projekt till ett psykodramatiskt metaprojekt i sig. Detta innebär att jag å ena sidan ämnar experimentera med psykodrama/sociodrama i ett konstsammanhang tillsammans med en grupp elever från KKH under handledning av en professionell psykodramatiker, och å andra sidan att jag tänker undersöka konstnärssubjektiviteten som roll i förhållande till de andra ”rollerna” som ryms inom projektets ramar, genom en av psykodrama inspirerad ”aktionsforskning”. Med ”roller” menar jag exempelvis ”forskare”, ”terapeut” och ”patient”.

Mitt mål är att jag genom grupperfarenheten och mitt eget experimenterande med ovan nämnda ”roller” kommer att tillgodogöra mig den teoretiska kunskap och ”psykodramatiska” erfarenhet jag kommer att behöva för att kunna förverkliga projektets återstående två delar; ett offentligt ”sociodrama-happening” på Galleri Mejan, där tanken är att använda mig av ”psykodramatiska processer” som konstnärlig strategi, och en slutgiltig publikation som bland annat kommer att innehålla en essä där resultatet av mina teoretiska och ”fysiska” efterforskningar kommer att presenteras och diskuteras.

Gemensamt för Lygia Clark och J.L. Moreno var att de tidigt förstod relationen subjektivitet/samhälle och utvecklade konstruktiva strategier för att verka i dess skärningspunkt. Deras gemensamma nämnare blev inriktningen på terapeutiska metoder. I J.L. Moreno och Clarks efterföljd ansluter jag mig till idén att det terapeutiska skulle kunna vara en av de starkaste krafter vi har för att förändra, inte bara oss själva, utan hela samhället. Man skulle kunna säga att det ”terapeutiska” har stått i skuggan av en neo-avantgardistisk förståelse av konstens kritiska funktion, och är således ett ganska outforskat fält. Härav följer mitt intresse för att undersöka dessa ”psykodramatiska processer” och inkorporera dem i mitt eget konstnärliga arbete.

Through psychedelic art in general, and the Brazilian artist Lygia Clark’s later work in particular, something that I would like to call ”psychodramatic processes” has caught my eye in art. Psychodrama is a group-therapy method that was developed by J.L. Moreno from the twenties onward, that uses a working method that I think, has a lot in common with some artistic strategies relevant today. My aim with the KU-project THE RESONANT BODY is to combine theoretical and practical research about psychodramas actuality as an artistic strategy, by using the KU-project as a psychodramatic meta-project in itself. On one hand this means experimenting with psychodrama/sociodrama in an art context together with students from KKH supervised by a professional psychodramatist, and on the other hand investigate ”artist subjectivity” in relation to other ”roles” within the project by adopting a kind of ”action-research” inspired by psychodrama. Examples of roles within the project are ”the researcher”, ”the therapist”, ”the client”.

My objective is to gain enough theoretical knowledge and ”psychodramatic” experience through the group-work and my own experimenting with different ”roles”, to realize the two following parts; a public ”sociodrama-happening” at Galleri Mejan where the thought is to use ”psychodramatic processes” as an artistic strategy, and a final publication that among other things will contain an essay where the result of my theoretical and ”physical” investigations will be discussed and presented.

Both Lygia Clark and J.L. Moreno understood the relation subjectivity/society and developed constructive strategies for working at its point of intersection. Their common denominator was the concentration on therapeutic methods. Following the train of thought of J.L.Moreno and Lygia Clark I would like to stress that therapeutical ways of working could be a way for changing, not only ourselves, but the whole of society. Maybe one could say that the ”therapeutical” have been overshadowed by a neo-avantgarde understanding of arts critical function, and therefore it is a rather unknown field. Of this my interest for researching and embodying what I would like to call ”psychodramatic processes” in my own artistic practice.