Auradagboken. Arkivet som feberkurva (The Aura Diary. The Archive as Fever Curve)
July 28, 2008

SARAH GUARINO WERNER
Auradagboken. Arkivet som feberkurva
Galleri Mejan, Exercisplan 3, Skeppsholmen

VERNISSAGE: Lördag den 2:a augusti 2008, 12.00 – 18.00
ÖPPETTIDER: 02 – 06 augusti 2008, 11.00 – 18.00

Med sitt verk ’Auradagboken. Arkivet som feberkurva’ skapar Sarah Guarino Werner ett arkiv där auramåleriets spekulativa och ockulta teknik kombineras med arkivets anspråk på rationalitet och transparens. Genom att ställa sitt eget nervsystem till förfogande för en daglig avläsning av världens tillstånd intar hon rollen av febertermometer…

Arkivet föddes den 18 oktober 2007. I snart 300 dagar har Sarah Guarino Werner börjat sin dag med att läsa, och sedan klippa ut DN´s huvudrubrik. Denna dagliga ritual följs av att hon målar en akvarell av ”sin Aura”, eller snarare, av de i henne förekommande affekter, som kan värderas som det ögonblickliga resultatet av interaktionen mellan hennes eget nervsystem, och det större nervsystem och sociala sammanhang hon är en självklar del av. På detta vis fungerar aurorna som ett försök till att nå en transindividuell dimension, och ställer frågan vad ett subjektivt ”jag” är i förhållande till världen runtomkring, och på vilket sätt man kan representera subjektiva tillstånd av yttre påverkan.

I verket ställs den direkta, omedierade upplevelsen ställs mot systemets och procedurernas medvetna strategier, den inre logiken mot de yttre tecknen. Genom aurornas ockulta teknik och magiska tänkande görs tillfälligheterna till något lagbundet, och på det sättet behandlar verket även motsatsen mellan det emotionella och det systematiska. Samtidigt följer både arkivet och auramåleriet en abstrakt logik, då de båda refererar till något större: det kollektiva minnet vad gäller arkivet, och de större ”affektiva” sammanhangen för auramåleriet. Gesten är liten, men implikationerna enorma!

På Galleri Mejan kommer auraarkivet att presenteras till sin helhet med både auraakvareller och rubriker, och uppdateras dagligen under utställningsperioden. Dessutom kommer det vara möjligt att på plats följa auradagboken på webben via: www.theauradiary.wordpress.com (en äldre version finns tillgänglig på www.guarinowerner.wordpress.com )

Sarah Guarino Werner är född 1981 i Stockholm och har läst tre år vid Kungliga Konsthögskolan. Hennes arbeten har tidigare visats på Skulpturens Hus – Vinterviken, och på Galleri FAFA i Helsingfors.

För mer information: www.guarinowerner.wordpress.com
werner.sarah@gmail.com
0046-(0)734 444 741 eller 0039-3401 411 123

In her work ’The Aura Diary. The Archive as Fever Curve’ does Sarah Guarino Werner create an archive that combines the occult and speculative technique of aura painting with the archives claim of rationality and transparency. By using her own nervous system for a daily reading of the worlds condition, she adopts the role of a fever-thermometer

The Archive was born the 18th of October 2007. For more than 300 days has Sarah Guarino Werner started her day with reading the newspaper, and then cutting out DN’s main headline. This daily ritual continues with the artist making a watercolour painting of her ”daily Aura”, or rather, of the affects occuring in her body that can be seen as the immediate result of the interaction inbetween her own nervous system, and the bigger nervous system and social context she is a natural part of. In this way the auras work as an attempt to find a transindividual dimension, and asks what a subjective ”I” could be related to the world around us, and in which way subjective conditions of outer influence could be represented.

In her work the direct unmediated experience is put against the procedures and the systems deliberate strategies, the inner logic against external signs. Through the occult technique of aura painting and an almost magical thinking, she turns the principle of coincidence to a law of nature, and in that sense her artwork considers the emotional opposing the systematic. At the same time does both the archive and the aura-paintings follow an abstract logic, as they both refer to something greater: the collective memory as it concerns the archive, and the bigger ”affective” connections when it comes to the aura-paintings. The gesture might be small, but her implications are the greater!